Har startat en ny idé, med en unik affärsmodell som hittas på: http://www.smasteg.com.
För varje köp, skänker vi en insats till behövande barn. http://www.smasteg.com finns till för att ge förutsättningar till bättre liv för barn runt om i världen. Bland annat går 750 miljoner personer utan tillgång till rent vatten varje dag. Många små steg skapar stora resultat!
Var i förra veckan på konferens gällande entreprenörskap och lärande med Landsbygd FTW. Formen för detta var Open space och samlade ca 80 deltagare från olika håll. Främst var det representanter från skolan i olika former, allt från förskola upp till högskola. Diskussionerna var många och diskussionspassen livliga. Allt från socialt företagande och kan man bli entreprenör, till varför vi ska jobba med entreprenörskap lyftes fram.
Oavsett diskussionspass samstämde alla i att förutsättningarna för entreprenörskap i skola och det entreprenöriella lärandet är ett område som väcker känslor, och samtidigt ska ta skolan in i 2000-talet med de behov som finns idag. Diskussionerna sporrade ytterligare mina tankar om att skolan behöver input för att ta nästa steg. Frågan är om skolan är villig att släppa in oss andra från “verkligheten”..
Nästa inlägg får troligtvis bli lite mer konkret vad entreprenörskap i skola kan innebära…
Ramlade över detta lilla formulär som uppenbarligen har givits ut till elever någonstans.
Personligen kan jag inte annat än se det som tragikomiskt att skolan kräver av eleven att vara ansvarsfull och ta sina studier på allvar. Eleven ska också vara uppmärksam och koncentrerad enligt “avtalet”.
Frågan jag ställer mig är om skolan i sin tur får fylla i ett liknande avtal där skola och lärare skriver på att man ska leverera lektioner som stimulerar elevernas ansvarstagande och sporrar eleverna att ta ansvar för sin utveckling och utbildning. Om det nu är ett problem att eleven inte är uppmärksam och koncentrerad, ska väl läraren skriva under ett avtal som visar hur eleven ska uppmärksammas för att bli stimulerad och koncentrerad!
Att överhuvudtaget behöva skriva under något liknande visar väl för övrigt att skolan fortsatt har en bit kvar att vandra.
Efter ett långt uppehåll, har jag tagit kritan i näven igen. Nya erfarenheter att reflektera kring.
Har hoppas in som jobbkonsult under en period, då jag var tvungen att prova på det yrke som det gått mången teori om och talats vitt och brett om.
Sammantaget kommer det säkerligen bli fler inlägg, men i detta måste jag uppmärksamma hur pass dåligt insikten är bland möjlighetssökanden (eller arbetslösa som vissa kallar det).
De söker jobben som finns på Arbetsförmedlingen sida, och många av de s.k. deltagarna söker BARA dessa jobb. Det handlar om att ge människor bästa förutsättningar för en arbetsmarknad/sysselsättningsmarknad och vad har vi? Jo, en majoritet som söker 8 % av alla jobben. Arbetsförmedlingen förmedlar alltså bara 8 % av alla jobb i Sverige, trots detta söker de flesta just dessa. Av dessa 8 % kräver de flesta någon typ av formell kompetens, vilket innebär att det oftast inte handlar om 8 % för individen, utan snarare kanske 3-4 %.
Nya insikter gör att personer kan ta medvetna beslut. Det är nog dags att vi på ett tydligare sett visar upp hur arbetsmarknaden och rekryteringen ser ut i Sverige!
Nu talas det om fler standardiserade test i skolan, betyg från lägre åldrar och mer katederundervisning för att lyfta den svenska skolan. Informationsstoppningen av unga ska bli än tydligare, trots att det entreprenöriella tänket och lärandet på något vis ska implementeras. Den summativa bedömningen tycks fortfarande viktigare än den formativa. Resultatet viktigare än processen osv..
Jag skulle vilja sticka lite i ögat, och ställa frågan vad detta gör med all den talang som finns ute bland unga (och vuxna) som trycks ner i skolästen? Vi föds alla med någon talang, något som är din “grej”, där det du älskar att göra möter det som du är bra på. Vi är dock otroligt duktiga på att jobba bort det, att fila ner individerna till en kollektiv massa som ska ha samma kunskaper, samma talanger (trots att detta egentligen är omöjligt). Detta i ett samhälle där vi knappt vet vilken kunskap vi behöver nästa år, inte minst om 5-10 år. Hur aktuellt känns det då att föra in betyg i en redan föråldrad skola i årskurs 3? När de går ut skolan, så kommer flera av dessa att arbeta inom områden och med yrken som inte ens finns idag.
För övrigt har antalet barn och unga med ADHD ökat drastiskt. Jag säger inte att det enbart kan kopplas till skolan. Samtidigt menar jag att standardiserandet och “alla samma” inte underlättar. Din talang är knappt värt något om den inte kan appliceras på vissa ämnen. Är du helt fantastisk på att dansa, är du värd mindre än om du är duktig i matematik. “Lugna ner dig, ta ett piller och räkna i boken”…kanske lite hårt, men jag tror det ligger något i det.
Vi föds till entreprenörer – vi fostras till inteprenörer – av antiprenörer
//Pierre
Enligt Wikipedia (kan ifrågasätta källa om ni vill) är egenskap:
“En egenskap i domänen människor kan vara man (vars komplement är kvinna). Andra exempel kan vara till exempel “vänsterhänt”, “blåögd”, “äldre än 30 år”, “kortare än 2 meter” eller vad som helst. Alla tänkbara beskrivningar som grupperar människor i två grupper, de som har respektive saknar egenskapen, är exempel på egenskaper i domänen av människor.”
Märker ni hur egenskap tycks vara något som är, du är vänsterhänt, du är blåögd osv.
Vad vill jag då med detta belysa? Jo, att vi på samma sätt försöker titulera personer som entreprenörer utifrån vissa egenskaper som individen har. Personligen menar jag att vi då riskerar att hamna i fällan att entreprenör är något som man är (precis som blåögd eller vänsterhänt). För att hårddra det riskerar vi t.o.m. att hamna i uppfattningen att entreprenör är något som man föds till. Jag har personligen varit med om personer som anser att “entreprenör är ju något som man föds till”.
Liknande uttalanden får mig att ifrågasätta tron på människan och tron på utveckling hos den samme.
Personligen anser jag att vi istället bör tala om kompetenser, istället för egenskaper. Kompetenser som begrepp har en mer dynamisk klang och betydelse. Inget som man föds till, utan olika kompetenser som vi kan utveckla. Detta märks också rent språkligt, då vi har en benämning för “kompetensutveckling”, men inte för “egenskapsutveckling”.
Så till er som talar, jobbar, agerar osv för utveckling av individer (dvs alla på något vis, inte minst utveckling dig själv), vad sägs om att skifta från det statiska begreppet “egenskaper”, till det mer dynamiska “kompetenser”. För visst är entreprenörskap och dess kompetenser något som vi kan utveckla så länge vi lever!
Håller nu en kurs i entreprenörskap på högskolan Dalarna och deras sport managementprogram. Under kursen anser jag det viktig att visa upp en bredare bild av vad entreprenörskap kan vara och betyda för samhället, organisationer och framförallt individen.
Igår pratade vi en del om det personliga entreprenörskapet, som inte alls har samma grund som den traditionella synen på entreprenörskap. Den traditionella synen tar ofta utgångspunkt ur det industriella och ekonomiska perspektivet. Något som på flera sätt distanserar individen från ämnet (eller snarare förhållningssättet entreprenörskap).
Deltagarna fick göra och reflektera över sitt eget entreprenörskap via en övning som jag kallar för entreprenörskapspyramiden. Ett verktyg som målar upp individen i ”specifik kunskap”, ”generell kunskap” och har sin bas i ”personliga attityder och förhållningssätt”. Efter att ha fyllt i sin egen pyramid, så reflekterade vi en stund över hur det kommer sig att pyramiden ser ut som den gör och hur detta påverkar individen.
Till slut kom vi fram till att vi fortfarande idag är väldligt duktiga på att fylla på pyramiden topp (specifik kunskap), men väldigt dåliga på att arbeta fram ett bra fundament i pyramiden (personliga attityder och förhållningssätt). Detta, menar jag, gör att vi utvecklar personer till vara medvetna om ”vad” man är, men inte ”vem” man är. Detta ger sig till uttryck som tydligast när vi frågar vem någon är. Oftast får vi då svar som: ”jag är bankman”, ”jag är läkare”, eller ”jag är snickare”. Tragiskt nog har vi alltså i de flesta fall lyckats få folk att tro att de är ”vad” de är, inte ”vem” de är.
Vi jobbar på så vis med självförtroende, inte med självkänsla. Vi ger inte individer särskilt stor chans att arbeta med deras egen upplevelse om vem jag är och vem jag vill vara. Att känna sig bekväm i vem jag är, och att jag har ett värde i att bara finnas. Detta gör också att många går ut skolan som tomma skal, då de inte fått arbeta särskilt mycket med innehållet.
För att komma fram till poängen, så frågade en deltagare: ”Men hur ska man jobba med det?”. Och det var här som det blev tydligt för mig att ex skolan har en del kvar att arbeta med. Att ens behöva fråga hur man ska jobba med sig själv torde vara ett tecken på att något behöver göras, något behöver förändras. För är det något som vi behöver i dagens och morgondagens samhälle, så är det individer som kan leva i ett föränderligt samhälle. Som själva kan skapa förutsättningar utifrån sina egna attityder och förhållningssätt, för att på så vis skapa en sysselsättning som passar livet, och inte ta ett jobb som formar livet. Som en entreprenör!
/Pierre
Jag skriver inte lika ofta som många andra, men det är nog ganska medvetet. Precis som beslut ska vara: medvetna. När du börjar ta omedvetna beslut styr något eller någon annan ditt liv.
Hur som helst, reflektioner och konstateranden utefter vad jag möter i vardagen är väl det som vanligtvis sporrar till att lätta på pennan (eller tangenterna är väl mer korrekt).
Jag satt i möte med bland annat Venture cup. Venture cup “ska vara det självklara valet för alla med nya affärsidéer i Sverige”
Fram tills idag har Venture cup uppfattats som inriktade mot tekniska innovationer, när de faktiskt tar emot bidrag av andra branscher. (någon annan som drar paralleller till Teknikdalen?)
Men det är inte ur varumärkesperspektivet jag skriver nu, utan att de arbetar med nya tankar, där affärplanen tar mindre plats och “görandet” får mer plats, framförallt i början av processen. Något som jag personligen är övertygad om är en nyttig och ett måste om de vill nå ut till olika branscher, bredda målgruppen och sporra till företagande.
För tillväxtföretag är affärsplanen mer relevant än för den som vill kommersialisera sin kompetens, framförallt innan man ens har kommit igång. Det gäller att möta individen och idén där den är och ge stöd utifrån det. Jag fylls av en tillfredsställande känsla när en aktör som Venture cup förstår detta och agerar för ett mer flexibelt förhållningssätt till företagande.
Fler är med på tåget..
I diskussioner av begreppet “entreprenörskap” i skolan sammanlänkas ofta detta med Ung företagsamhet. Ung företagsamhet är en förening som jobbar för att “få unga människor mer företagsamma men också för att få fler företag i Sverige”
I och med att UF har jobbat med dessa frågor ganska länge, är det kanske inte så märkligt att de flesta tänker UF när vi pratar om entreprenörskap i skolan. Frågan jag ställer mig är om detta är bra…eller dåligt? Jag tar här utgångspunkt i arbetet som UF gör på gymnasiet.
Ordet entreprenör kommer från franskans entreprendre och betyder ungefär “den som får någonting gjort“.Detta begrepp har sedan med marknadsekonomins djupare inträde kommit att fyllas allt mer med ekonomiska värden och ses med ekonomiska glasögon. Därför är det kanske inte konstigt att många tänker “företag” när vi talar om entreprenörskap.
Jag är en förespråkare av verktyget företag för att ge förutsättningar för att skapa entreprenöriella individer. Frågan jag ställer mig gällande UF är på vilket sätt de jobbar och vilka glasögon som de har på?
I grund och botten är jag självklart ett fan av att låta unga arbeta för, med, kring och i företagande och med sin företagsamhet, men bara för att något ses som normalt och bara för att ett arbetssätt till synes verkar fungera, är inte detta en ursäkt för att inte ställa frågor. Det är ur det perspektivet jag skriver.
Varför jobbar UF ur ett synsätt som kan liknas som någon av blandning mellan främst aktiebolag, med lite inslag av handelsbolag? Sällan startar man sin företagsresa med ett aktiebolag, och företags-Sverige speglar inte heller detta. Antalet enskilda näringsidkare är mycket större än aktiebolag och framförallt så startar man sällan direkt med AB (aktiebolag).
Detta tillvägagångssätt har flera implikationer, då eleverna får skriva affärsplan, utse VD, marknadsansvarig, säljansvarig, skriva årsredovisning osv. Att nödvändigtvis skriva affärsplan är något som inte heller speglar företags-Sverige i en nyligen utgiven undersökning av Företagarna. Jag tror till och med att Företagarnas undersökning visar för långa siffror exempelvis när det gäller hur många som startar företag utan affärsplan.
Min erfarenhet säger dessutom att affärsplan i många fall snarare skadar än gör nytta. Det är lätt att måla upp en för stor bild av vad som komma skall, istället för att komma igång här och nu. Ta utgångspunkt där du står, för att sedan utvecklas i och med ditt företagande. Låt då affärsplanen utvecklas med dig, och inte nödvändigtvis vara något som du ska göra innan du ens börjat sälja.
För att sedan toppa detta får eleverna pris för “bästa affärsplan”, “bästa årsredovisning” osv. Jag tycker inte detta smakar helt ok om man nu ska prata om “entreprenörskap”, för det betyder så otroligt mycket mer. Varför finns det inte pris som ex: “mest kreativ”, “mest våghalsig”, “bästa misslyckande” osv? Då handlar det mer om entreprenörskap.
Jag ser en fara i att entreprenörskap samställs med Ung företagsamhet, då fokus är aningen malplacerat enligt mig. Iallafall när det gäller Ung företagsamhet på gymnasiet. Entreprenörskap handlar om ett förhållningssätt som tar utgångspunkt i varje individ. Ett attackerande möjlighetstänk, som lyfter fram kreativitet, lekfullhet, ansvarstagande, samarbetsvilja, att våga och inte bara vänta på att något ska dimpa ner (ex få ett jobb). Det handlar istället om att se möjligheter och skapa/skaffa förutsättningar att ta tillvara på dessa.
Sett ur det perspektivet så kan Ung företagsamhet och dess inriktning mot företagande (och främst aktiebolag) kanske till och med vara kontraproduktivt. Framförallt kan det skapa ett utanförskap för de som inte känner att de passar in i formen som de arbetar uitfrån (och detta har siffror visat att det är de flesta). Kanske är det dags att skapa en större förståelse kring begreppen? Kanske är det dags att ändra ett “vinnande koncept”? Fast det är klart, det är ju jobbigt och kräver entreprenörskap!
Behöver väl inte säga så mycket mer än: “och sen undrar vi varför unga inte tar egna initiativ.”
DÄRFÖR behöver vi jobba med entreprenörskapet!
Pierresonligt 